Ingen vill sova här hemma utom J som gladeligen somnar nästan före A på kvällen.
För ikväll kom det som jag befarat och nästan väntat mig skulle hända. A klev ur sängen efter det att jag lagt ner honom, han stod vid grinden längst upp i trappen och pratade. Jag la ner, han skrek då jag gick och kom upp igen, jag la ner igen. A kom skrikandes efter och jag la ner igen, denna gång för att stanna, sittandes på en för liten stol och trött så in i bomben. J sov nog gott nu..

Hur som helst.. revanch imorgon!



Så kom sanden, bättre sent än aldrig.. (eller?)



Rida ranka... jätte roligt!

Godnatt!