Det slog mig idag hur fort tiden går. Vet ni om att det var 8 år sedan detta fruktansvärda hände.



Vad har jag ådstakommit på 8 år??

Jag gick gymnasiet då jag fick veta att några väldigt sjuka personer attackerat World Trade Center. I den ålder har man rätt livlig fantasi och en ganska omogen sådan med. Så detta innebar jordens undergång för mig och mina vänner...
Men ack så fel vi hade, även om detta lett till många hämndattraktioner osv., så flöt mitt liv på rätt obemärkt av denna händelse.
Under sista året på gymnasiet förlorade jag mina vänner pga lite skitsnack, men fann även nya.
Jag gick ut gymnasiet med en mediautbildning som jag inte har någon användning för idag. Jag flyttade ihop med min bror och jobbade på posten i Sävar och festade rätt vilt med underbara vänner. En del vänner som jag förlorat återfanns och en del blev aldrig förlåtna.
Sen dök visst en man upp, kille då, som jag förälskade mig i. Jag fick jobba hårt för denne, men tillslut var han min och hans familj (mamma, pappa och syster) fick jag med på köpet.

Vi jobbade på ett stort jordbruk tillsammans innan jag prövade på att jobba inom barnomsorgen. Sen kom Tara och jag blev "mammaledig", då dök även en fågel upp och viskade i mitt öra att jag skulle pröva lyckan inom taxibranschen.
Sagt och gjort, tyvärr inte på denna ort. Så jag ryckte upp sambo och hund och flyttade till lilla Stackgrönnan. Där köpte vi oss en bostadsrätt. Jag körde taxi ett år, tänka sig att även det var jag bra på. Jobbade säkert 120% och kammade in pengar så enormt. Aldrig tidigare har en lön varit så hög och det kommer den förmodligen aldrig bli något mer.
Men det slutade inte som jag tänkt mig, eller vi, chefen fick tuppjuck och blev kär. Ja, i mig. Jag blev gravid och vi la om våra framtidsplaner.
Strax innan A föddes sa jag upp mig från jobbet. Sambon bytte till ett annat jobb som skulle innebära mindre pendlande från orten som vi flyttade till.
Vi hyrde ett parhus i Ånäset och kom till att trivas rätt bra. A gav oss MÅNGA sömnlösa nätter.
Tara omplacerades pga lite tid och omotiveringar till att prioritera om. Hon var helt enkelt i behov av mer träning och stimulans än vi kunde ge. (Saknar dig gumman!)
Vi hittade ett hus, vi fann nya vänner och vi födde son nr 2..

Undrar vad nästkommande 8 år ska ge oss.. Hoppas på samma lika. Men vill gärna behålla mina vänner, kanske även utöka bekantskapskretsen. Kanske några fler barn och fel vore det ju inte med ett lönebesked så fett som tidigare.. Vem vet, kanske blir jag företagare och stugägare också!!

Vad har ni ådstakommit på 8 år?